Evelina

Det kallas tvivel, det där som stör, ja det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.

Det känns fel idag, kan inte sätta de exakta orden på vad det är, men något säger mig att det är inte bra att ha ont. Det som bland annat känns fel, det vet du om. Vill inte att det ska vara såhär, att det ska bli fel, det vet du lika väl som jag. Jag vet att det är jag som bidrar mest till att det blir såhär, och det känns bara fel. Jag vill bara att du ska förstå vad jag menar, förstå varför jag tycker som jag gör.
Klumpen i magen som bara stör, den som bara kommer ibland och inte vill försvinna. Det kan vara saknad av många slag, när man känner att allt inte är som det ska..
Jag vet inte alls varför jag skriver allt detta, men jag tror att jag mår bättre av det. Jag tror att det jag har inom mig vill komma ut, men inte på ett muntligt sätt, jag är inte sån. Det känns mest som att jag är rädd för att förlora de som jag verkligen älskar, och när man försöker visa det, så blir det ibland bara fel. Som du sa, det kanske är bra att sakna också, men är det då meningen att må dåligt över det, att få en klump i magen så fort du inte är nära mig? Jag är beroende av dom som jag älskar, jag hatar bråk, orättvisor och tjafs, sånt som gör att kärleken tinar ut till slut. Jag hatar att sakna, det gör mig bara ledsen.

     

Jag tror att jag har valt nått
som inte gör dig väl
Och om du inte saknar mig
så har du dina skäl
För mycket tid att tänka
på allt jag ser hos dig
Jag vet att det går över
men det är lika svårt för mig

Det vackraste jag vet är att se dig när du sover.
Här råder stilla frid, och jag glömmer både rum & tid.
Att älskas utav dig, är det vackraste för mig
stunder av lycka,
att bara ha varann.





Jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut.
Jag älskar dig mer än mycket, förlåt !