Det går inte
Jag tänker på hur många gånger jag har gråtit över dig, gråtit över vad du gjort mot oss. Men ändå så älskar jag dig så fruktansvärt mycket, och jag saknar dig ännu mer.
Kom bara fram till mig och ge mig en kram, för det är det jag vill du, mer än någonting annat.
Jag skiter i att jag sitter och skriver till någon som kanske ni tror inte finns, men för mig gör han det. Varje dag, varje sekund finns han hos mig, djupt inne i mitt hjärta. Han ser mig jämt, han ger mig stöd. Men nu vill jag att han ska vara vid liv, vid den tiden då allt var bra, då du mådde som bäst, då du skrattade och drog dina tröga skämt, när du svarade i telefonen: Tala närmre, håll telefon intill din mun.
Men det kommer aldrig ske igen, inte ens i mina djupase drömmar, drömmen kommer aldrig slå in.
Om du på något vis kan läsa det här, eller om du kan känna mina känslor, så ska du veta att jag älskar dig så förbannat mycket, och jag kommer sakna dig varje dag, varje timma i mitt liv.
Älskade far<3
Så jag skänker en tanke till dig som ligger sömnlös här inatt.
Fint skrivet... självklart fanns det mååånga bra stunder och saknaden är stor!! men bäst tycker ja såklart det var när han va nykter och sista tiden var han ju inte det så ofta... vilket väljer man en alkoholist vid liv men vilket liv ett liv som va jävligt jobbigt ständig oro hur går det? lever han? är han full? han ville inte leva... tex om ja ser på kort så va han oftast onykter på de flesta korten. Ja är hundra på att han har det bättre nu och föratt va riktigt jävla ego så har ja okså det. Men ja håller med dig saknaden är stor! bilarna, skämten, matlådan, husmanskosten, att han åkte med dig till djuraffärn 82726371320873 ggr i veckan, musiken MEN OM han va nykter!! ja är med dig i att han finns hos oss och vakar och delar våra liv. Det tror ja stenhårt på och det finns indikationer som tyder på det. Men minnet och kärleken är stark! Allt bra som vi har fått från honom får vi ha med oss och föra vidare... impulsen, ideerna, bil intresset, musiken, den sjuka humorn you name it!! Att inte få han tillbka bara EN gång till föratt bara få ge honom en kram är nog det som svider mest! ;( men en dag ska vi okså dit och då får vi ta igen alla förlorade kramar och alla förlorade år tillsammans med honom. O du glöm inte att vi har detta gemensamt Eve ja finns här!! <3 <3 <3
man får ta vara på det/ dom man älskar och har omkring sig nu och uppskatta dom/ det nu varje dag en dag kan det vara för sent.... tänk att vi kommer från honom hans satts hhaha o sen ut från mammas slida usch men ändå vi är syskon <3 love you!! my angel <3